I går fick jag P, han har bland annat hoppat genom en brinnade ring i globen. Och mycket tävlad. Jag gjorde min vanliga uppvärmning. Har verkligen märkt att jag lugnar ner mej mycket och hittar balansen i mej själv innan jag hoppar upp. Det var höfböjar, armar, skulder och ben. Har en liten rutin, detta är för att varje spänning stör hästen. desto mindre störning vi är, desto mindre ger vi fel signaler.
Va lite nervös i första varven. Sen försvann det.
Men eftersom man nu i stället för att ta i höger tygel när man ska gå höger så ska man lägga vänster tygel mot halsen. Detta är inget inlärt från min sida. I mitt huvud sitter den där högra tygeln. Så man var lite handikappad i styrningen vilket medför att man annvänder höfterna och kroppen mer. Jag satt så centrerat jag kunde och så avlappnat och av någon annledning har jag nog aldrig varit så följsam. Desto mer centrerad jag är desto mindre saker behövdes. Desto känsligra blev P. Vi blev ett otroligt team och jag gjorde halt genom att bara luta mej millimeter bakåt.
Vi fick en bana. Skritt styra mellan konerna, jogg 3 konor. Sen blev det en stor volt i jogg och efter det en liten. Sen kom det jag fasade för (red med två som ridit mycket mer western än mej.) Vi skulle göra en side pase. en helt rak häst som skulle gå i sidled med en stängsel pinne under sej. Alltså fram benen framför pinnen och bak benen bakom pinnen. Sen skulle hästen gå helt i ett rakt spår.
Jag lyckades, man la mer tyngd åt det hållet man skulle gå. Om man skulle gå höger. Så var det vänster tryck med skänkel, luta mer vikt åt vänster och vänster tygel mot halsen. Jag lyckades flera gånger till min förvånning. Självklart behövde man även hålla i mot i tygeln så han inte gick framåt. Osv. En enorm balans. Självklart gick det sagta och kanske ingen jätte fart. men var ändå helt otroligt glad att jag ens lyckades.
I slutet var jag så centrerad att det räckte att jag tittade neråt så sagtade P av till skritt. Har aldrig trott att det var möjligt i min värld. Visst har jag förståt att det ska kunna gå, men aldrig ändå riktigt trott det..
MJUKA ÖGON självklart otroligt viktigt! Man ska aldrig focusera att kolla direkt på något för då slutar man att andas. (prova själv) detta medför att du blir spännd och detta känner hästen. Så bara kolla dit man ska, men aldrig på något. När jag rider konerna så kollar jag rakt fram, men inte focuserad på något.
Va otroligt stolt när vi styrde på konerna i slutet. Jag bara satt och styrde med höfterna mellan konerna, lite tygel, något skänkel. Men det var höfterna som styrde. När jag skulle sagta ner så var det millimeter bakåt i sadeln, behövde inte röra tyglarna alls. Också läskigt i joggen när jag satt så centrerat jag kunde och bara lutade mej någon halv milimeter bakåt så sagtade han ner.
Tog en liten stund innan jag fattade att det var min lilla millimeter som gjorde att han sagtade av i början blev jag lite tjurig på han, innan jag fattade att det var jag som sa kommandot.
I volterna styrde jag mest med mina höfter. WOW, det funkade. I stort sätt bara satte mej från centrerat till riktningen jag skulle och kollade med mjuka ögon dit jag skulle och så blev det en volt (kanske inte så bra det minns jag inte, då jag hade fullt att tänka på allt som jag skulle göra. En gång när jag kom från den lilla volten så styrde jag bara mina höfter frammåt så gick han ur volten. Mitt på mitt linjen! Wow, bara att det kom han ihåg så nästa gång vi gjorde den volten så gick han rakt fram på medellinjen igen.. Grr det skulle han inte. Men gjorde inget mer än styrde och la till ytter skänkel mer!
Jag förstår inte hur denna hästen kan gå med nybörjare och ändå vara så känslig. Han var även smart. Självklart så testade han mej några gånger. Han lyssnade inte på milimetern i sadeln vid stopp. Då räckte lite envis energi och back några steg. Sen funkade varje millimeter. WOW!
Vekligen en läromästare i centrerat och självklart western. Den här hästen är inte dum. Guda snäll och smart. de flesta brukar kunna ta smartheten till sin fördel, men han är så snäll. Att han aldrig skulle tänka tanken. Lite som RH (islandshästen) han gör sitt bästa för alla och är så snäll. Alla känner sej duktigt på honom. För han gör mer än han behöver.. Sällan man möter dessa hästar och är så glad att jag fick rida P. Så glad och lycklig!
"Centrerad ridning, Sally Swift" kan man läsa vare sej man rider western, derssyr, freestyl, ar, ir eller annat. Även om man inte rider är den kanon att läsa. KAN VERKLIGEN rekommendera denna boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar