Igår blev det ridhuset. Det är redan mörkt när maken kommer hem. Så jag har ingen chans att gå när det är ljust. Jag och Introna har bara varit ute och gått i mörkret 2 korta runder innan. Hade inte kunnat gå i mörkret när hon kom för över ett år sedan. Hon fick panik bara hon inte såg Goldie som var hennes trygghet. Nu har Goldie varit borta några veckor. Introna har fått ta att vara själv och lära sej att lita på sej själv och inte stödja sej på någon annan. Visserlligen har hon gått med sitt föl och 1 åring. Men det är ändå inte samma sak.
Vi gick i mörkret och Introna trampa på och tyckte det var kul, så gnäggade Faworit (hennes föl). Sen blev hon mer orolig. Men gick igenom skogen, genom gårdar och förbi ett smättande staket, in i det mörka ridhuset och tände lampan.
Hon gnägga någon gång. Sen gick vi runt för att kolla på speglarna osv. Men gick på fyrkantsspåret. Hon stod still när jag skulle upp och gick med en bra framåtbjudning i från dörren. Vi har tagit den disskutionen i hagen då hon har inte velat gå ifrån stallet. Har alltid hoppat av längst ner i hagen osv.
Red ett varav och andra så red jag snett igenom, då såg hon sej själv i spegeln och gnäggade. Trodde att det var en annan fjording. Red en bit till och ner så hon såg sej i stora spegeln. Hon gick fram och tittade på spegeln. Sen verkade hon nog ändå förstå att det inte var en häst i alla fall.
Red i den spanska sadeln och ridit i dressyr sadeln i snart ett år. Den spanska är helt rak och Introna är lite svängd i ryggen så det stämmde inte alls på något vis.
Så får gå över till allrounden som är lite sönder men bara på kåporna, så det är inget som gör att det blir sämre. Den passar henne. Men pinsamt att rida på en lite tjock fjording med en söndrig sadel bland fina dressyr männsiskor. Men bara tills jag köpt en dressyr sadel. :O)
Introna är på vissa saker som en nästan precis inriden häst. Så jag tar henne som det.
Vissa saker som hon gör förväntar man sej inte av en 11 åring. Plus att hon har ett bagage av dåliga erfarenheter som gör att hon just som en unghäst. Så vi tränar tålamod, lugn och hennes självförtroende. Skulle inte när hon kom kunnat gå i mörkret på det viset. Så en del har hon blivit bättre. Ibland lyser hennes fjordlugn igenom. Så intsällningen är unghäst men ändå att detta ska du klara av. När hon stack när jag skulle upp i hagen för ett tag sen, så vet jag att hon kan stå still. En unghäst hade jag inte riktigt konfrenterat på det viset. Introna har kommit undan med lite olika saker hos gammla ägare (hon har haft en del) . Blir bra när vi stallar in på ett nytt ställe om några veckor. Hela våren kommer hon bli tränad ordentligt.
Men klart man tänker att det kan bli mer jobb än med en unghäst, då hon har sitt bagage. Men jag har klarat det mesta och jag gav upp förra gången (nästan första gången) men nu har jag mer kontroll på min energi än innan.
Introna följer lätt med i min energi, hon är super kännslig.
Stressar hon så är det bara att bli lugnare och lugnare, så blir hon lugn.
Vilket också betyder att hon lutar sej mot mej. Hon behöver skrittas ute på långa tyglar för att bygga upp sitt självförtroende. Har man korta tyglar så går hästen bakom männsikans säkerhet. Samma som med hundar med korta koppel. De går i männsiskans sinnestämmning. Men i flexi koppel, så är de deras egna säkerhet som tränas.
På vägen hem så kanade stigbygeln ner ( de är upp knytna uppe bakom sadeln). Då fick hon panik, hoppade fram och började sparka jag stod lugnt i mitten när hon sprang runt och harklade mej för att tränga igenom hennes rädsla. Då stannade hon. Hon fick konfrentera sin rädsla själv. Men hon kunde inte springa i från det. Hon var tvungen att ta det där.
En gång när jag körde Goldie stack hon av någon annledning vände sparkade bakut på väg hem. Jag hoppade av vagnen och fick grepp på marken och tog tag i henne. När hon slutade så hade hon sidostyget i munnen. Men jag rättade till och vände och fortsatte köra min runda. Introna har stuckit med vagn två gånger och aldrig fått konfrantera sin rädsla. Så ja det var bra att det hände igår. Det kommer göra mycket för hennes självförtroende.
Man kan slänga pressiningar och påsar mm på henne utan problem. Men det är just det hon inte är beredd på som gjorde att hon blev rädd, så det går inte att träna på det viset.
Okej mycket jobb på en 11 årig häst. Ja hon är värd det. Det enda jag tvekar på är att jag har gjort detta jobbet så många gånger. Jag vet inte om jag orkar med det igen.
Manda och jag hade kommit till rätt form några gånger när jag fick ta bort henne.
Sture (Gemeni) samma resa. När vi började med byten, rätt form hoppade 80-90 runder osv så hade jag inte råd och hade gått in i väggen. Mina axlar kunde inte hålla upp aramarna i luften. de bara trillade ner. Min dåvarande kille som hade jobbat med hästar hjälpte mej att mocka. Men, men när man inte klara det själv så..
När jag köpte Nikji köpte jag en snäll läromästare hos en säljare. De sa att de hade provat att rida ut själv på henne en gång osv. De kände henne inte och hon hade gått på ridskola och turridning. Men det funkade inte och ja. Ja blev så less på allt. Börja om börja om och kommer aldrig vidare! Samma jobb igen och igen. När jag pratade med den gammla ägaren som haft henne i 10 år. Så var hon sån här när hon hyrde ut henne en gång. Så tog hon över den personen som hon gjorde med mej. Jag hade misst Manda och var bara van vid Manda. Hade en otroligt hög över energi som man ibland behövde på Manda. Det backade Nikji i från. För henne blev det hård energi som på Manda var lagom energi. Även om man hela tiden var tvungen att be henne med respekt. Jag hade svårt att annpassa mej. Men vet att hade jag börjat om och stallat upp där jag hade plats om jag ville. Så hade vi fått ordning på det. Men jag hade provridit en del fjordingar och det var det jag ville ha, kände jag!
Känns både fel och rätt på samma gång och det var jätte jobbigt att ta sej igenom.
Nikji, visade klart och tydligt att hon inte gillade det jag var.
Ett helt nybörjar fel. Men hade varit gravid och bara haft samma häst länge.
Så svårt att anpassa mej.
Min energi passade inte henne alls.
Med Introna började jag på noll, men var rädd efter nästan olyckor med Nikji.
Introna var även hon skadad av olika saker. Så jag började rida ut på nätverksridningen hos M. Rida ut och lite dressyr. Där är jag nu. Men energi är tillbaka på ett annpasnnings sätt. Även om R behöver samma enrgi som Manda. Så kan jag anpassa mej till Introna. Där man måste vara övertygande men säker. Hon testar, men mest för att hon själv är så osäker. Hon testar om jag verkligen kan vara hennes ledare. Att hon kan lita på mej.
Doria som också alltid stack med folk. Henne kunde jag efter ett tag kontrollera så pass att när vi var ute och red så stack hela hennes flock mot stallet när vi var ute och red. Doria stod kvar, för hon litade på mej att det inte är farligt. Jag är flockledaren över det farliga. Det är jag som bestämmer vad som är farligt och inte hon. Hon är nu stallets favorit från att bara nästan jag red henne :O)
Vill bara ha en lugn lite mer läromästare som bara går att rida ut på själv. Åka på tävling osv. Hoppa, rida ut osv. Med riska att jag kanske tröttnar. Kanske om jag känner mej själv.
Nu ska jag börja om igen och lite tappar jag gnistan för ridiningen på min egna häst.
Men jag ska försöka ta tag i mej själv och göra det igen. Så ibland så bara jag tröttnar. Vill även kunna köra min häst. Men Introna är inte att lita på i vagn. Speciellt inte efter det hon visade igår. Sånt ska inte en 11 åring göra helt enkelt.
Kanske med lite mer självförtroende och att hon får konfrentera allt själv och att hon får vara med om lite mer saker. Så kanske jag kan ta i tag i det sen.
När man kör travhästar om det händer något så kör man de med en gång igen. Det måste man göra. Så jag förstår inte varför man inte gör det med brukskörda hästar också?
Om man själv trillar av så ska man upp igen för att konfrentera sin rädsla, just för att vi är djur och är precis som hästar. Att avslutar vi i en rädd enrgi så blir vi rädda. Det gäller hästarna också. De måste också konfrentera sin rädsla.
Man får aldrig avsluta i en sinnestämning som är rädsla eller att de tycker att ridpasset är tråkigt. Då byggs det bara på.
Alla vet att man ska sluta rida när det går bra. Det är både för sej själv och hästen. Mest för att vi själva inte ska gå ner i en sinnestämning av att detta går inte eller annat.
JAG vet att de hästar som är som Introna och Manda, Sture, Doria, den halv blinda hästen osv som jag fått ordning på. De blir så personliga och de blir man mer ett med osv. Det är en lärorik resa och man får en sån kontakt..
Introna ska om några veckor flytta till ett stort stall med ridhus osv. En vän ska hjälpa mej att rida henne, då hennes egna häst ska ha föl till våren.
Visst är jag lockad att sälja Introna som avelshäst skogsmulle då hon i grupp kan ridas av små barn utan problem. Det är när hon är själv, hon blir så här. Är hon bara under en annans häst energier så är hon kanon i alla lägen.
Lockad att köpa en häst där detta bara funkar med att vara själv.
Ja jag valde att ta Introna. Tänkte kanske inte. Men nu har vi börjat att jobba lite smått med en del saker. Så då får vi väll fortsätta..
Hoppas att vi bara kan vara sånna där vänner och att vi får vara det i många år.. Så jobbigt att förlora så nära , hela tiden. Vill inte börja om efter några månader igen. SNÄLLA, låt detta bara funka nu. Hoppas går ju :O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar