Samling, form, ryggverksamhet, rena gångarter mm

För att alla ska hänga med så lägger jag in denna filmen igen OCH KOLLA PÅ DEN flera gånger så lär du dej se när ryggen faktiskt är med.
http://www.youtube.com/watch?v=I8cOq7YWXys

OBS: Mycket är mina egna tankar en del kommer från våran teori lektion. Men det mesta är jag som sätter bitarna i mitt huvud på plats.
Ska förklara hur jag kom till min rena flotta trav förra ridlektionen ;O)
Vi börjar med uppvärmning i skritt på böjt spår, fritt i fem minuter. Sen brukar vi oftast värma upp de i trav. Då gör jag alltid så som i filmen, även i uppskrittning. Här är jag även super noga med att jobba med framåtbjudningen. Om man får rätt framåtbjudning (ej het, ej stressad, inte trög, utan går väl fram för skänklarna, men lugnt fram, lagom) så kommer takt och tempo lite gratis. Om ni tittar på filmen en gång till nu så ser du att hästen har rätt ben placering när ryggen är med. Det har den inte när ryggen inte jobbar med.
Därför är den viktigaste uppvärmningen ner och frammåt och framåtbjudningen. Får de med ryggen så får du även med bakdelen, bogarna osv och steget flott :O)
Självklart är jag lätt som luft i händerna, för att inte krama ihjäl fågelungarna i handen (Centrerad ridning) och sitta rakt, inga spänningar i kroppen, försöker slappna av, värma upp före ridningen. Rida med magen. Sittsen är a.o!!!!!!!

För mej känns det som framåtbjudningen är nummer 1. Det har vi lärt oss i Intregrerat Ridkunskap som jag har gått några kurser. Ska åka dit när jag och min fjordis har fått lite mer muskler och rida en lektion.

På islandshästen är det då enligt min teori ännu viktigare att man låter de sträcka och få med sej ryggen. Annars kan man rida hur mycket som helst, men man får inte rena gångarter (så rena de kan bli). Självklart samma med de vanliga hästarna! Självklart!

Tror att man faktiskt kan lika mycket göra halvhalten om man gör den på rätt sätt. Men för mej känns det lättare att utnytja att de vill tänka ner och frammåt. Så rider man i Western och de har med ryggen jätte mycket.

Ska faktiskt börja annvända halvhalten och se hur det funkar nästa gång. Tvivlar inte på att den är bra alls! Men efter jag har gjort ner sträckningen alltså efter uppvärmningen.
Halvhalten
-Driva
-Förhållning
-eftergift

Man måste göra de var för sej, ALDRIG att man driver och tar en förhållning sammtidigt. Då blir det att man sågar de och man får inte med ryggen. Utan de tappar ryggen, kröker på nacken och kan visserligen få in bakdelen. Men du har inte hela hästen sammankoplad och de går inte rent och har rätt benplacering och flyttar de sammankopplat (kolla på filmen så förstår ni om ni inte hänger med i mitt tänk)

De som har med ryggen de driver, efter drivningen så tar de en förhållning för att fånga upp energin. och det viktigaste är självklart eftergiften. Även på volt ska man aldrig hålla de böjda, då bygger man spänningar. Man ska ha förhållningar och böja de, men alltid ge eftergift och sen en ny förhållning osv.

Nästa ridlektion ska vi få göra "Åtta" cerpentiner inte som de vanliga cerpentinerna för barn.. Ha ha M är så rolig. De är väldigt lösgörande och väldigt bra. Känns ändå som att jag inte kan lägga upp allt som vi lär oss på våra lektioner. Då man får börja hos M på Åsensgård själv..
Men M är väldigt bra och målet är ALLTID att man ska kunna släppa tyglarna och hästen ska kunna bära sej själv. Som jag skrev förra inlägget. Då vet man att man har en mjuk hand osv. OBS: Mycket av dagens inlägg är mina egna tanker, med lite inkopplade av teorilektionen. Så ni inte klandrar min ridlärare om ni tycker något är fel. M låter mej rida som jag vill och labba. Då jag rider som en gammal islandshäst mästare som tyvärr är död i dag :O( Alltså att jag låter de samla sej på halv långa tyglar.. Så mitt mål för framtiden är en väl samlad tölt på långa tyglar. Men det tar några år. Då jag måste lära mej få rena gångarter osv först. Jag tror att man kan rida en utbildad häst i samlad tölt utan bett. Men man kan inte töltsätta en häst utan bett eller lära sej själv gångarterna utan bett.

Har även kommit på varför jag rider så här. Har ju haft en os reserv i terrängritt som vunnit hoppallsvenskan. Gemeni (sture) Han stack med alla människor, men har aldrig gjort det med mej. Han slutade sina tävlingar tidigt pga av att han började sticka med folk hela tiden.
Ja han lärde mej att rida på detta sättet. Jag lyssnar alltid på min häst de är de störrsta läromästarna och Sture var en sån.
Jag tänker faktiskt ta åt mej åt berömmet jag fick när jag red han engång och en annan tjej var i ridhuset som är mycket duktig och stod på Stures gamla ridklubb. När jag berättade att det var Sture så trodde hon inte sina ögon. För han gick så fint!! Avslappnat osv. Jag tänker ta åt mej för det. Tyvärr så visste jag inte helt hur jag gjorde då för att han var en sån läromästare. Men nu förstår jag att han lärde mej..
Satte man sej upp och sågade så stack han eller så flög man av. (säger inte att eliten sågar!) men jag vat att Sture har varit hos några andra ryttare i mellan varven än sin gammla ägare. Någonstanns blev det fnurr på tråden för honom.
Rehabliteringen var uteritter i skogen och med det så kom framåtbjudingen, för honom.
Vi vann alltid över alla i galopp i uppförsbacke. Han var som en tävlingsmaskin..

Har även haft en hel del DUKTIGA dressyr ryttare som trott på mej. Tyvärr var jag inte mottaglig för det jag fick av de på dne tiden. Jag var inte intresserad, jag mådde dåligt inombords och var inte hel.
Hade jag tagit de chanser jag har fått och inte tagit så skulle jag ha kunnat vara långt.. Men nu är jag där på grunderna och tar mej sagta uppåt.
Måste ändå tacka för de chanser jag fått :O) De ligger mej varmt om hjärtat.
Ibland är man bra korkad!! Men ibland är man inte intresserad och vet inte om jag kommer bli tävlingsintresserad. Det får vi se ;O)
Först ska vi vara väl förbereda och vi kommer inte ge oss ut fören jag känner att muskler osv finns.


Tillägg 2012-09-29
Måste tilläga att jag med Sture förstod det här med ner och framåt. Men att genom centrerad ridningen fått till min kropp och få bort spänningar och bli kroppsmedveten. Vad jag gör, hur det känns för hästen osv.

Sen det roligaste tilläget artikelln som kom några dagar efter mitt inlägg. Så bra. Rid för en Cr lärare så kommer ni långt med era sittsar (cr= Centreread rining) Det med att inte krama fägelungarna har jag lärt mej från CR :O)

http://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/rid-som-om-du-hade-en.htm
Kopierat artikelln här nere. Då den säkert kommer att försvinna om några månader.
Att hästen arbetar i rätt form är enligt Gerd Heuchmann inte ett resultat av drivning mot handen, utan av att hästen blir lösgjord i rygg och nacke.
- Ingen häst kan bli lösgjord så länge vi drar den i munnen, säger han bestämt. Att dra ger ett dragande svar.
Gerd är en av dem som öppet vågar kritisera de träningsmetoder som förekommer hos många av ryttarna i dressyrens världselit. Hans nya bok "The balancing act" har nyss kommit ut på tyska och översätts för närvarande till engelska.
- Jag är rädd att priset på mitt huvud kommer att bli ännu högre nu, kommenterar Gerd.
Och med tanke på uppståndelsen efter hans första bok "Tug of war" ("Dragkampen" på svenska) kanske han har rätt.

Kontroversiell debattör
Gerd Heuschmann utbildade sig till beridare innan han pluggade till och fick sin legitimation som veterinär. Han var bland annat chef för det tyska ridsportförbundets avelsavdelning innan han öppnade egen praktik i Warendorf. Tillsammans med bland andra Klaus Balkenhol och Christine Stückelberger var han med och grundade Xenophon, en organisation mot felaktiga träningsmetoder inom ridsporten. Heuschmann är dock inte längre medlem, efter interna stridigheter.
Det är många etablerade inom sporten som ogillar den kritik Heuschmann framför mot modern dressyr. Gerd själv hänvisar till sina kunskaper som veterinär, om hur många av de moderna träningsmetoderna påverkar hästarna negativt.
- För att en häst ska kunna arbeta rätt måste den vara avspänd hela vägen från bakbenen, genom ländryggen och upp i nacken. Och om den ska kunna bli det kan vi till exempel inte dra ihop munnen med hårt sittande nosgrimmor. Underkäken måste kunna röra sig för att hästen ska vara avspänd i nacken. En rundad överlinje med öronen "långt bort" och nacken överst är en sann eftergift.

Ryttarkompetensen behöver höjas
Gerd menar att majoriteten av de skador vi ser hos ridhästar i dag är ryttarrelaterade.
- I stället för att lägga dyra pengar på olika behandlingar, lägg dem på träningen av dig själv som ryttare! Det kommer både du och hästen att tjäna på.
Han pratar länge om hur vår iver att hitta orsaken till problem hos hästen, snarare än hos oss själva, finansierar de flesta av veterinärklinikerna och alternativbehandlarna.
- Ber du dem hitta ett problem så gör de det. I bästa fall behandlar ni symtomen, i sämsta fall ingenting alls. När det mest effektiva vore att hitta och åtgärda orsaken till att problemen har uppkommit.

Sitsen i fokus
I linje med detta låg fokus för alla ekipage som red under clinicen i Sverige på ryttarens sits och inverkan.
- Sätet är din största kontaktyta mot hästen, är du spänd i rumpan kommer din häst aldrig att kunna slappna av i ryggen, vilket är en förutsättning för lösgjordhet. Det innebär att du inte kan sitta och driva i varje steg, säger Gerd.
När du driver spänns lår och rumpa. En lösgjord häst behöver heller inte drivas framåt, den kommer att bjuda framåt med energi "automatiskt". Heuschmann jämför ett ständigt drivande med att ha någon som går bakom dig och knuffar dig i ryggen för varje steg du tar.
- Då blir det inte så lätt att hålla balansen och att vara avspänd!

Förälskad i handen
Hur når man då den eftertraktade lösgjordheten?
- Du måste ha tålamod, man kan inte stressa fram avspändhet.
Gerd låter ekipagen göra mycket sidvärtsarbete i skritt. Med ytterst lätt kontakt i handen.
- Tänk dig att du håller en nykläckt fågelunge i handen, och den ska vara vid liv när du har ridit färdigt!
Han återkommer ständigt till att de allra flesta rider med alltför mycket kraft i handen.
- Du ska ha 20 gram i handen, inte mer. Väg gärna upp det så märker du hur lite det är. Till en ryttare ropar han:
- Det där kanske känns lite, men det är fortfarande 50 gram, så lätta lite till!
Självklart ska hästen respektera ryttarens hand, och om den inte gör det får ryttaren rygga några steg, för att markera handens betydelse.
- Rygga gör man för handen, för att inte förvirra hästen kring vad de olika hjälperna betyder. Handen bromsar och skänkeln gasar. Se till att särskilja din hjälpgivning, att driva mot en hållande hand ger en låst rygg och motstånd i handen. Ju mer välutbildade häst och ryttare blir, desto tätare kan de olika hjälperna komma utan att skapa förvirring och spändhet.
Det är viktigt att även hästen respekterar den lätta kontakten. Har den inte lärt sig det från början får man "återträna" den och påminna.
- Det ska finnas en ömsesidig respekt mellan din hand och hästens mun, du måste erbjuda en hand som hästen förälskar sig i, förklarar Gerd. Kontakt är inget man tar, utan något man får, precis som med kärlek.

Inga klämmande skänklar
På samma sätt som hästen ska respektera handen, och gå på en lätt kontakt, ska den också svara för en lätt skänkel. Behöver ryttaren använda kraft kommer denne att spänna sig, och den spänningen överförs till hästen.
- Jag rekommenderar mina ryttare att vänta med sporrar tills hästen svarar på en lätt skänkel. Sporren ska inte behövas för drivning, den ska ge samling, säger Gerd.
Den ständigt drivande skänkeln kommer sig ofta av att ryttaren har fått höra att hästen behöver gå med mer framåtbjudning.
- Men det har inte med drivning att göra, tydliggör Heuschmann. Du kan driva utan att få framåtbjudning och du kan ha framåtbjudning utan att driva. Framåtbjudning handlar om hur hästen arbetar med bakbenen. Det har med en lösgjord rygg att göra och ingenting annat.
Ekipagen får rida mycket övergångar både mellan gångarter och inom gångarterna, för att nå lösgjordhet och samtidigt lyhördhet för hand och skänkel. Gerd påpekar att det är extra viktigt att vara noggrann i övergångarna neråt i gångart:
- Låt övergången ta flera steg, och för varje steg ska hästen sätta bakbenen längre in under sig.

Rid bekvämt
Utan att egentligen ha lagt särskilt mycket vikt vid hästens form lämnar alla ryttarna träningen med hästar som arbetar i en bättre form än innan.
- Ryttaren gör hästen, en spänd ryttare ger en spänd häst, du måste börja med dig själv. Svinga med hästens rygg! Lägg koncentrationen på dig själv några varv och strunta i hur hästen ser ut. Känn en avspänd, "stor" rumpa i sadeln och känn båda sittbenen lika mycket, förklarar Gerd.
Han tycker att man gärna kan stå i lätt sits emellanåt, för att ge hästen större utrymme att svinga loss i ryggen. Variera också kontakt med lång tygel (hela tygeln!), låt längningen av tyglarna ta flera steg.
- Att rida med lång tygel i galopp ger frihet till ryggen och är en mycket bra del av träningen. Våga gärna testa det även ute i naturen.
Axelpartiet är en annan nyckel. Avspända axlar är en förutsättning för en mjuk och följsam hand. Handen måste vara helt fri från sätet och resten av kroppen, vilket kräver balans hos ryttaren. Heuschmann menar vidare att många rider med alldeles för långa "dressyrläder":
- För långa stigläder gör att man sitter med antingen svankrygg eller kutrygg. Det beror på muskeln som fäster mellan höft och lår och är inget vi kan påverka. Korta lädren och kom i rätt position i sadeln. Då blir det också lättare att ha en fri hand.
Gerd avslutar med några tips att ta med sig:
- Det ska vara bekvämt att rida, är inte du själv bekväm hamnar du i spänning och det gör då även hästen. Tänk också på att rida i ett tempo där hästen är i balans, vilket ofta är ett lägre tempo än du har fått höra innan...