Så här är häst folk olika, men lika bra för det.

Jag hittade en så bra text som jag kopierar
" Det var en gång två stenhuggarelever som skulle göra sina avslutningsprov. Den ena eleven visste tidigt vad han ville göra. Han ville göra en staty utav Zeus. Han började med att leta efter en bra sten att tillverka statyn av. Han letade omsorgsfullt igenom stenhuggarskolans stenlager utan att hitta någon riktigt bra sten för sin skulptur där. Han tog kontakt med stenhandlare och letade igenom även deras lager. En del stenar provhögg han i men tyckte inte riktigt att det verkade kunna bli en bra staty av Zeus av dem. En del stenar verkade så lovande att han köpte dem. När han arbetat ett tag med stenarna han köpt märkte han snart att de inte riktigt var vad han hade tänkt sig. En del hade felaktig struktur och sprack på ett sätt han inte hade räknat med. Det bara ville sig inte. Hur han än letade hittade han inte den där stenen som kunde bli en staty av Zeus.
Men så en dag fick han genom några goda vänner höra att en stenhandlare hade en mycket fin bit marmor, som säkerligen skulle kunna bli en bra staty av Zeus. Stenhuggareleven tog sig dit och granskade stenen. Det var verkligen en mycket fin sten och i och med det mycket dyr. Efter att ha sovit på saken vågade han köpa den dyra fina stenen.
När stenen väl var på skolan var det många som berömde honom för hans fina val. Han arbetade noggrant och metodiskt med den stora stenen och i god tid inför examen var statyn färdig. Han fick fina betyg för sin staty och alla var imponerade dels av hans arbete, men också av hans förmåga att hitta en så lämplig sten för en staty av Zeus.

Hans kamrat hade lite svårare att bestämma vad han ville göra. Han hade inga planer på hur den färdiga statyn skulle se ut. Istället valde han en sten på skolans lager helt enkelt för att stenen tilltalade honom. Den var inget märkvärdig och han kunde inte riktigt förklara varför han hade valt just den stenen. Inte heller kunde han svara på vad stenen skulle bli för något. Han gick ofta och tittade på sin sten och funderade av vad för sorts staty man skulle kunna plocka fram ur den. Långsamt och försiktigt, nästan på måfå började han att hugga i den. Han var noga med att hugga försiktigt eftersom det ju inte går att sätta på bitar som man huggit av i onödan. Efter hand som han lärde känna strukturen i sin sten började han mer och mer förstå vad han skulle kunna göra av den. Hans oplanerade staty dök upp liksom av sig själv, efter hand som han högg och arbetade.
Också han blev klar till examen och fick bra betyg för sin underliga staty. Ingen hade sett en sådan staty tidigare, men alla var imponerade av att man kunde få fram en så fin staty ur en helt vanlig sten.

Den första stenhuggareleven kan vi jämföra med tävlings- eller uppvisnings-ryttaren som i förväg vet vad han vill åstadkomma och letar efter lämpligt material.

Den andra eleven gör det jag vill göra med hästar; hitta vad just den här hästen kan bli och låta den bli det. Vi skall akta oss för att anse det ena bättre än det andra. Båda tillvägagångssätten kräver att man kan förstå vilka talanger som döljer sig i en rå häst. "

Jag tyckte den var så bra. Har precis börjar läsa den här ridhandboken. Kommer länka till den så fort som jag läst lite till. Men jag tycker det är en bra tanke. Att inget är fel, allt kräver kunskap och vi får lika bra betyg i slut ändan :O)
Ha en bra dag alla häst folk.